Osteoporos, benskörhet Vad är benskörhet? Benskörhet (osteoporos) är en sjukdom, som leder till att benstommen förlorar en del av sitt kalciuminnehåll och sin styrka. Benbrott kan uppstå spontant eller vid lättare påfrestningar, till exempel om man snubblar eller lyfter för tungt (lågenergibrott). Man definierar benskörhet utifrån mätning av bentätheten. Bentätheten mäts vanligen med sk DEXA, men även med ultraljud och datortomografi. När man lider av benskörhet får man lätt brott på skelettet, speciellt i ryggen, i handlederna och i lårbenshalsen. Sjukdomen är sällsynt före 55 års ålder. Förekomsten stiger kraftigt med åldern. Kvinnor drabbas oftare än män. Sjukdomen förebyggs genom fysisk aktivitet, rökstopp, kalcium- och D-vitamintillskott, och hos kvinnor eventuellt genom behandling med kvinnligt könshormon (östrogen). Det har diskuterats om även vissa män skulle behandlas med manligt könshormon. Eftersom de farligaste benbrotten - höftbenbrotten - nästan alltid uppstår i samband med fall är det viktigt att förebygga fall. Benskörhet är en kronisk sjukdom, men det finns läkemedel som kan öka skelettets kalciuminnehåll och minska risken för ytterligare benbrott. Risk för underarms-brott Uppträder typiskt från 55-årsåldern. Drabbar framför allt kvinnor. Risk för kompressionsfraktur på kotkropp i ryggraden Uppträder typiskt från 60 års ålder. Kvinnor och enstaka män. Risk för brott på lårbenshalsen Uppträder typiskt från 75 års ålder hos båda könen. Varför drabbas man av benskörhet? Man vet inte varför den normala skelettnedbrytningen, som börjar redan i 30-årsåldern, leder till benskörhet hos vissa, medan andra inte drabbas av sjukdomen. Benskörhet kan vara en följd av att man i ungdomen byggde upp en för liten benmassa, men även en följd av att man förlorat benmassa relativt snabbt under en längre tid. En låg benmassa i ungdomsåren kan vara ärftligt, men kan också orsakas av för lite motion och för lite kalcium i kosten. Övriga riskfaktorer Tidigt klimakterium, övergångsålder, rökning, alkoholkonsumtion, kroniska sjukdomar gikt, bronkit, vissa tarmsjukdomar, Cushings syndrom kan alla leda till skeletturkalkning. En längre tids behandling med binjurebarkshormon (kortison eller exempelvis prednisolon, som är ett syntetiskt kortison) ökar risken för benskörhet. Binjurebarkshormon är tyvärr oumbärligt i behandlingen av en mängd sjukdomar Hur märker man benskörhet? Många lider av skelettsmärtor, ofta i rygg och i ländrygg, men det behöver inte förekomma några symptom alls, så länge man inte har haft något benbrott. Minskad benmassa ger inga symptom i sig. Har man fått ett brott på lårbenshalsen kan man känna av det i form av en dålig gångfunktion, och man kan behöva käpp eller rollator. Vid kotkompression i ryggen kan man bli kutryggig, så att revbenskanten och höftkammen stöter mot varandra när man andas. Detta är smärtsamt. Vilka är varningssignalerna? Benbrott som uppstår spontant, eller vid en mycket låg belastning, exempelvis när man snubblar. En knäck i ryggen med plötsliga, kraftiga smärtor. Tidigt klimakterium. Låg kroppsvikt, rökning, benskörhet i släkten. Längre tids behandling med prednisolon eller andra läkemedel som kan leda till skeletturkalkning. Sjukdomar som kan medföra benskörhet (till exempel giktbesvär, tarmsjukdomar). Ett stillasittande liv.  Så kan benskörhet förebyggas Se till att motionera regelbundet under hela livet.   Se till att få tillräckligt med kalcium och D-vitamin i kosten. Sluta röka. Vistas ute i dagsljus. Kalcium och D-vitamin i kosten Kalcium finns i mjölkprodukter, vissa ersättningsprodukter för mjölk (kalciumberikad sojamjölk, havremjölk etc) samt stora mängder mörkgröna bladgrönsaker, fullkorn, frön, nötter, vitkål, gröna bönor, sardiner, räkor, ägg och svarta vinbär. Det är lättare att få i sig tillräckligt med kalcium genom mjölkprodukter eftersom de innhåller en högre koncentration. För att få i dig likvärdig mängd kalcium genom till exempel vitkål eller fullkornsprodukter behöver du äta en mycket stor mängd. D-vitamin finns i fet fisk (lax, makrill, strömming, sill etc.) och berikade mjölkprodukter som lättmjölk, mellanmjölk och margarin. Kalciumtillskott Om man inte tycker om, eller inte tål mejeriprodukter, kan det vara nödvändigt med tillskott av kalcium (kalktillskott). Det finns utmärkta kalciumpreparat med D-vitamin i affärerna. På recept på apoteket kan man till exempel få tuggtabletten Calcichew. D-vitamin genom sol och tillskott  Förutom viss mat kan vi få i oss D-vitamin genom solljus. Ett förstadium till vitaminet lagras i huden och utvecklas med hjälp av solens strålar till D-vitamin. Äldre bör under sommarhalvåret vara i solljus under minst 1/2-1 timme dagligen, och om vintern äta fet fisk regelbundet. Annars kan D-vitamintillskott behövas varje dag. Kalcium (kalk) och D-vitamin bör tas i kombination för bäst upptagningsförmåga, därför är de flesta preparat kombinerade kalcium- och vitamin D-tillskott. Läkemedel De läkemedel som finns mot mot osteoporos är bisfosfonater, parathormon (benstimulerande hormon) samt östrogenliknande preparat. Undvik rökning och för mycket alkohol Man bör undvika rökning och begränsa sitt alkoholintag för att minska risken för osteoporos. Den årliga skelettförlusten är ungefär dubbelt så stor hos rökare och statistiskt kan man skylla vart sjätte lårbensbrott på rökning. Östrogen rekommenderas inte som förstahandsval till kvinnor i klimakteriet som saknar klimakteriebesvär, även om frakturrisken är hög. Skälet till detta är en måttligt ökad risk för bröstcancer och blodproppsbildning vid östrogenbehandling. Det är viktigt att anpassa både hemmet och vardagen på ett sådant sätt att fallolyckor undviks. Ungefär vart 20:e fall i hemmet ger upphov till skelettbrott, och av dessa är vart femte ett lårbensbrott. Hur ställer läkaren diagnosen? Om en vardagsrörelse (ex fall vid promenad, halka etc.) orsakat benbrott rör det sig oftast om benskörhet. Då är det inte alltid nödvändigt att utföra en bentäthetsmätning ("DEXA"). Har det däremot inte förekommit något benbrott, kan endast en DEXA-mätning avgöra om man lider av benskörhet eller inte. Trots att skelettscanning ibland är onödig (om det har förekommit benbrott vid ringa belastning), är en vanlig läkarundersökning och några blodprov nödvändiga för att säkerställa att det verkligen rör sig om benskörhet. Benbrott och skeletturkalkning kan även vara tecken på andra sjukdomar som ska behandlas på annat sätt än benskörhet. Benbrott kan exempelvis också orsakas av cancersjukdomar, vitaminbrist eller sjukdomar i benmärgen, dock är benskörhet är den vanligaste orsaken. Framtidsutsikter Har man en gång fått ett benbrott som orsakas av benskörhet löper man större risk för ytterligare benbrott. Risken är drygt fördubblad, men beror på hur lågt skelettets kalciuminnehåll är och på om man är benägen att falla. Brott på lårbenshalsen är den enda benbrottstyp som ger ökad risk för dödlighet. Detta gäller dock endast under det första året efter benbrottet.