Och nästan alla gynekologer anser att det är helt rätt att hålla fast vid dessa principer.

- Men det görs på många håll avsteg från regeln när det gäller "egna patienter" eller patienter med oro.

Vem som ska testas, när och hur ofta
- Ofta när gynekologer talar om enskilda patientfall använder de ett annat värderings-system. Då betonar man ofta den goda patient-läkarrelationen, hur viktigt det är med en personlig kontakt och att ge tydlig och noggrann information.

Att ta ett extra cellprov kan vara väl motiverat om det kan bidra till att stilla oron hos en patient. Den extra kostnaden för ett sådant enskilt test är kanske inte så mycket att bekymra sig om.

- Men när det gäller patienter som en anonym massa tycker man att det är för dyrt att ens skicka provsvar till alla kvinnor som screenas. Då skickas svar endast till dem, som visat sig ha cellförändringar.

Ett tydligt mönster bland gynekologerna
- En liten grupp håll stenhårt på riktlinjerna oavsett om det handlar om de egna patienterna eller om befolkningen i allmänhet. Ett fåtal driver linjen "jag gör vad jag finner är bäst", medan den största gruppen uttrycker en ambivalens mellan sina principer och omsorgen om den enskilda patienten.

Gynekologerna är ganska typiska för hela läkarkåren när det gäller följsamhet till olika rekommendationer och riktlinjer.

- Det är inte många läkare som verkligen har insikten om att det som är sant för populationen också är sant för den enskilde patienten i besöksstolen.

En studie om gynekologernas inställning till cervixcancerscreening ska publiceras i tidskriften Social Science & Medicine 2004;58:6:1097-1108.