Inledning Överföring Förlopp Subklinisk infektion Genitala vårtor Behandling HPV och cancer-utveckling Förebyggande behandling Länkar ReferenserHPV är en vanlig infektion som berör hud och slemhinnor. En del typer av HPV orsakar vårtor i genitalia (vulva, vagina, livmoderhals) medan andra typer ger våror på händer och fötter. Omkring 100 typer har identifierats, cirka 20 är knutna till sexuellt överförbar infektion. HPV haar beskrivits i den medicinska litteraturen sedan 1000 år tillbaka.
HPV är den vanligaste sexuellt överförda infektionen i dag. Man har beräknat att 75% av kvinnor och män mellan 18 och 45 års ålder har haft en eller flera HPV infektioner.
HPV överförs genom direkt hud-till-hud eller slemhinna-till-slemhinna kontakt. Det innebär att smittan överförs genom vaginala, orala eller anala samlag. I enstaka fall har smitta överförts från moder till foster under förlossningsförloppet. Det nyfödda barnet får då vårtor i halsen och på stämbanden. 500 sådana fall har beskrivits per 1 miljon förlossningar.
Det finns fortfarande ingen medicinsk behandling mot HPV infektion, men de flrsta fall läker ut spontant - med hjälp av det egna immunförsvaret - under 1 till 5 års tid. I en grupp universitets-studerande i USA fann man att 43% av symtomlösa kvinnor hade HPV infektion, men den läkte ut under en 8 - 12 månader lång period. Endast hos 10% kvarsod infektionen efter två år. Infektionens längd beror på HPV-virus typen, HPV 16, 18, 61 och 73 står för de längsta infektionstiderna.
Subklinisk HPV infektion
En HPV infektion kan innebära symtom eller den kan vara asymtomatisk (subklinisk). Faktiskt vet många kvinnor med genomgången HPV infektion inte om att de har haft sjukdomen. HPV-infektionen sätter sig i det djupa, basala, lagret av hud eller slemhinna och förorsakar ofta inga identifierbara kliniska symtom.
HPV infektion som inte observeras med blottta ögat kan dock ofta ses med hjälp av:
Kolposkopi (instrument förförstoring) i samband med gynekologisk undersökning.
PAP smear (cellprov, cytologi) i samband med gynekologisk undersökning.
DNA-baserad teknik för att identifiera förekomst av hög-risk-typer av HPV-infektion.
HPV-DNA-diagnostik, som ganska nyigen blev tillgänglig, har en känslighet av 90%.
Genitala vårtor är en klinisk och synlig manifestation av HPV infektion. I de flesta fall orsakas vårtorna av HPV 6 och 11, vilka är sk låg-risk HPV därför att de ej är kända ge ökad risk för cancer.
Genitala vårtor är enstaka eller växer i hopar i vulva, mellangården och anus. De har ofta ett blomkåls-liknande utsende. I enstaka fall utvecklas vårtorna i munhålan och i halsen hos kvinnor som haft orala samlag.
I regel är vårorna smärtfria, med de kan orsaka klåda och irtitation. De är mycket smittsamma. Inkubationstiden är mellan tre och sex månader.
Behandling för vårtor
Behandlingen kan delas i tre kategorier:
Lokala medel för att komma tillrätta med vårtorna
Kirurgiska metoder att avlägsna vårtorna
Inriktning på att bota underliggande virusangrepp
Det finns flera kemikalier som kan appliceas direkt på genitala vårtor, tex podophyllin och triklorättiksyra. Biverkningar till lokal behandling är klåda, brännande känsla och svullnad.
Kirurgiska metoder att avlägsna vårtor innefattar "frysning" med flytande kväve, värmebehandling med diatermi och avlägsnande av vårtorna med sax och kniv.
Slutligen har metoder för att öka det egna immunförsvaret prövats, tex interferon.
Invasiv livmoderhalscancer har minskat i incidens under de senaste tio åren på grund av effektiv screening med cytologprov från modermunnen. Men fortfarande diagnosticeras 500 000 nya fall årligen "world wide". Medianåldern för diagnos av livmoderhalscancer är 48 år.
Femårsöverlevnad för pre-invasiv livmoderhalscancer är knappt 100%. Femårsöverlevnad för tidig invasiv cancer är 91%. "Over-all" 5-års-överlevnad för livmoderhalscancer (samtliga kliniska stadier) är cirka 70%, en ökning från 50% under de senaste 40 åren.
Alltsedan 1980 har det stått klart att bakgrunden till livmoderhalscancer är sexuellt överförd infektion. Senare har vissa typer av HPV-virus knutits till utveckling av cancer. HPV-16 står för 50%, HPV 18, 31 och 45 för ytterligare 30% medan andra HPV virus är ansvariga för resterande 20%.
Även om HPV-infekton är en klar orsak till livmoderhalscancer bör man veta att endast 1 av 1000 kvinnor med HPV utvecklar cancer. Det finns två orsaker till detta: de flesta HPV infektioner läker ut spontant med hjälp av det egna immunförsvaret och tidiga cellförändringar, diagnosticerade med PAP smear, har kunnat botas effektivt med kirurgi eller laser eller diatermi.
HPV är den underliggande, men inte enda, orsaken. Viktiga ytterligare faktorer bidrar till cancerutveckling, såsom rökning, hormonella faktorer och beledsagande andra sexuellt överförda infektioner, särskilt klamydia och herpes-infektioner.
Total abstinens är det säkraste sättet och livslång monogami det näst säkaste sättet att undvika en HPV-infektion. För sexuellt aktiva kvinnor är det säkraste sättet att undvika livmoderhalscancer att genomgå regelbundna cytologprov (PAP smear). Kondom är inget säkert skydd mot HPV med användning av kondom reducear risken markant.
Vacciner mot HPV är under utveckling men den kliniska användningen ligger säker flera år framåt i tiden.
Trots att HPV-infektion är endemisk blan sexuella kvinnor och män förblir infektionen i de flesta fall asymtomatisk. Om symtom uppstår kan de i de flesta fall lindras.
Kvinnor med HPV-ibfektion måste uppmanas att genomgå regelbundna cytologiska tester.
Läs mera hos American Social Health Association: www.ashastd.org
American Cancer Society: www.cancer.org
National Center for HIV, STD & TB Prevention: www.cdc.gov/nchstp/od/nchstp.html
Gå till referenserna här
Frågor och kommentarer kan skickas med e-post här